2017-03-29 12:25

Födelsedagsparty med dålig stämning

28 inbjudna men en gäst väljer att inte komma. Det är väl inte hela världen, med så många inbjudna vet vi alla att det ofta är någon som får förhinder, eller? Nu är gästen som tackat nej till partyt inte vem som helst, det är Theresa May, Storbritanniens premiärminister. Idag lämnar hon in Storbritanniens begäran om utträde, den så kallade artikel 50.

60-årsjubilerande Europeiska unionen är inte riktigt i form. Det som 1957 var begynnelsen till dagens EU var Kol- och stålunionen som sex europeiska länder startade tillsammans. Andra världskriget med dess fasor och umbäranden låg inte långt borta i tiden. Det var starten till något som blev en framgångssaga. Inga gränser i Europa och flera länder gick med i den gemensamma valutan euro.

Någon klang- och jubelföreställning i dagen EU kan inte skönjas, trots jubileum. Hoten mot unionens existens är både interna och externa. Till det främsta interna hotet hör eurokrisen som fortfarande inte är löst. Likaså har den ekonomiska återhämtningen varit svag sedan finanskrisen. Det har lett till att populistpartier och rörelser har fått ökat inflytande.

De externa hoten är lika allvarliga. Flyktingkrisen kanske för tillfället är hanterbar men har skett till priset av ett knepigt avtal med Turkiet. Oförutsägbara Putin och en ny president i Vita huset, Trump, medför osäkerhet för EU och flera frågetecken hänger i luften.

Hur ska EU gå vidare? Ett alternativ är att satsa på en ännu starkare union med än mer integrerat samarbete, framför allt kring euron. Det behöver nog egentligen euron för att kunna överleva på riktigt lång sikt. Problemet är att den breda folkopinionen inte vill det. Ett annat alternativ är att fortsätta ungefär som förut. Det vill säga fortsätta att moderera efterdyningarna efter finanskrisen så gott det går efter principen ”muddle through”. En risk som föreligger, bland många olika risker, är att det uppstår en finansiell kris igen som sätter euron på spel igen. Euron och dess trovärdighet är i dagsläget inte alla på samma topp som före finanskrisen.

Ett tredje alternativ som börjar diskuteras allt mer i internationell finanspress är att mer eller mindre dela upp EU i olika – vad vi i fondbranschen skulle kalla – andelsklasser. En – core – där euroländerna samlas och integrerar sin finanspolitik 0ch sina banker mer gemensamt, samt en klass med ”medlemskap light”. En grupp som är anslutet ifråga om tex fri rörlighet och handel men inte med samma åtaganden – och inte heller samma bidragsprivilegier – som euroländerna.

Denna union, ett slags tredje vägens union, är vad som skulle kunna kallas den flexibla vägen. Med de slitningar som EU sedan finanskrisen tvingats hantera är inte långsiktigt hållbart i en relation. Någon som kan tänka sig ytterligare 60 år av konflikter på samma nivå som sedan finanskrisen? Nej, jag tror inte det är många som tror att det är en rimlig fortsättning. Mer strukturella förändringar behövs för att lyfta unionen ur den långa svacka den befinner sig i. Och grattis på födelsedagen, räta upp partyhatten och glöm inte bort att utnyttja en kris till att skapa förändring som Churchill en gång lär ha uttryckt sig!